Kanske har det med att göra att jag som bebis snubblade på min snuttefilt i vardagsrummet när jag dansade och körde ner tänderna i golvet så att de åkte upp i tandköttet. Eller att jag som liten inte hade napp utan sög på min tumme istället, vilket gjorde det svårt att sluta när det väl var dags. Eller att mina kasettband bestod av en blandning av Nordman, Backstreet Boys och Nationalteatern. Eller, det har nog med allt att göra - skräpsamlandet, fula hattar, skilda föräldrar - hur jag är nu.

Och ja, det har nästan alltid kommit snusk och konstiga saker ur min mun. Någon förklaring till det finner jag tyvärr inte. Kommer ihåg när jag använde ordet röv högt i nollan när jag var sex/sju år. Det var roligt. Och det var bara början. Och hur kommer nu detta sig? Jag tycker helt enkelt om att säga saker som andra inte är riktigt beredda på - och som kan anses lite "too much". Och så misstolkningar, åh vad jag älskar misstolkningar. Människors reaktioner keeps me going, bara. OCH JA, särskilt när det gäller snack om mens. Det är väl något fel på mig helt enkelt.

Sen har vi ju det där att jag låter nästan hela tiden. Ganska högt ibland också. Jag gör ljud, nynnar, sjunger, skriker, skrattar konstigt. Härom dagen sa min kära slyn... jag menar vän, Ellen, att jag skrattade som Moaning Myrtle. Så mitt skratt kan vara ganska roligt, i alla fall. Och jag skrattar åt allt.
Ja, i alla fall, jag är inte så förtjust i tystnad, så jag har en tendens att alltid sätta på radion eller någon annan musikmaskin, men om detta nu inte är möjligt så skapar jag egen "musik". Jag vill helt enkelt ha bakgrundsmusik i mitt liv. Och musik behöver inte vara bra på riktigt för att jag ska kunna lyssna på det - bara det gör mig glad.

OCH SÅ AVSLUTAR VI MED LITE "HEJ KOM OCH HJÄLP MIG!":
Ska jag göra något med mitt hår? Hur borde det se ut? Jag tröttnar hela tiden och känner mig ful.

Och kolla på mig och Freja bara för att vi är roliga.