"På ängen dansar inälvan
Vars moster dricker mjölk
Och ur hundens tarmar
Rinner det en flod"

Nu skulle jag kunna skriva något poetiskt och hjärtskärande om hur jag trivs bättre när jag får vara/se ut som någon annan. Men, eh, nej, det tänker jag inte göra, för det stämmer inte. Det är fett roligt, och om jag nu vill se spexig ut in regular occasions kan jag spexa utan att vara utklädd till någon. Klä ut mig till mig själv. Kom för övrigt att tänka på när de ska ha Halloween-fest i Vänner (Hej Nilla), och Joey säger att det är löjligt att låtsas vara någon man inte är och Chandler säger "You're an actor!". Åh.

Jag må tycka om att klä ut mig, men många av mina vänner har tröttnat ganska så rejält på det. Det skär i bröstet när de påpekar det. JAG DÖR INOMBORDS, OKEJ?! Skämt åsido, men mina fina vänner, hur kan ni inte känna samma ambition som jag? Jag behöver hitta maskeradkompisar så att jag kan få tillfälle att klä ut mig lite oftare. Det är ju inte så farligt långt kvar till Halloween nu i alla fall.

Och, eh, vad jag gör jag egentligen när jag är hemma och har tråkigt? Sminkar eller målar mig konstigt i ansiktet. Teatersmink + gammal skit från FRIDA + fan vet jag. Jag önskar att jag hade jättemycket smink. Verkligen. Men det är så dyrt, enligt mig och min budget. Fan ta mig och min budget. Ska önska mig smink i julklapp. Det enda jag köper är mascara, och det har jag bara gjort två gånger i mitt liv. Cool chey, fast nä. Inte alls.